Affirmationer för Kreativitet

Inte tillräckligt bra. Redan gjort. Inget riktigt arbete. Ingen tid för det här idag. När du kör fast kreativt handlar det oftast om domar som de här, som kommer innan idén ens har hunnit ta form. Verklig brist på idéer är ovanlig. De här raderna svarar på domen, inte på idén. Att göra något dåligt först är en del av att lära sig göra det bra har ingenting med sänkta krav att göra. Raden gör sig av med domaren som dyker upp innan första meningen är skriven, så att meningen får en chans att finnas.

Det finns bra forskning bakom det här. I en studie fick stressade personer först bekräfta något som betydde mycket för dem. Sedan löste de insiktsproblem, alltså uppgifter som kräver ett tankesprång snarare än envishet, bättre än de som inte hade gjort det. Bekräftelsen tycktes frigöra den rörlighet i tanken som kreativt arbete bygger på, särskilt när det är stress eller självtvivel som snävar in den. Därför handlar raderna här om tillåtelse och process snarare än om talang. Mitt försök räknas även när det inte är klart, för jag skapar fortfarande fungerar i samma anda. Den röjer undan så mycket press att en idé får en rimlig chans att komma fram, och en dag när du har kört fast är det ofta allt som behövs för att börja.

Samma tillåtelse gäller jämförelser, som ofta är där domen börjar. Jag skapar i min egen takt, utan att mäta mig mot någon annan låtsas inte att andras arbete inte finns. Den ser till att deras utgångsläge inte blir en dom över ditt.

Källa: Creswell et al., Self-affirmation improves problem-solving under stress (PLoS ONE, 2013).

Använd raden som en väg in, inte som en uppvärmning vid sidan av. Läs den och gör sedan den minsta tänkbara versionen av att börja: en mening, en slarvig rad, en dålig skiss. Jag behöver inte känna mig inspirerad för att sätta igång och skapa är tänkt att följas av att du börjar, inte av mer funderande på att börja.

Ha raden närmast den stund då du stannar upp. För de flesta är det precis innan de visar den första röriga versionen för någon, sig själva inräknade. Jag får göra saker som bara är begripliga för mig själv och ingen annan är till för den stunden.

Låt samma rad gälla helt olika sorters skapande: en dagboksanteckning, en ackordföljd, en hylla du äntligen bygger. Raderna är inte bundna till ett visst material, för det är inte heller låsningen de svarar på. Att börja är att börja, vad du än arbetar med.

Håll ribban för ett enskilt pass mycket låg: tio minuter, en sida, ingen plan för vad som händer sedan. Det finns ingen perfekt stund att börja hjälper de dagar då väntan på bättre förutsättningar egentligen bara är ett sätt att skjuta upp.

Den tomma första raden, vare sig det är en sida, en duk eller ett tomt dokument, när det känns som att du behöver en bättre idé än den du har för att kunna börja. Jag behöver ingen perfekt idé för att börja hör hemma i just den minuten.

Stunden direkt efter att du har gjort klart ett första grovt utkast, när instinkten säger att du ska gömma det i stället för att låta det finnas. Mitt halvfärdiga utkast är också något svarar på den instinkten, inte på själva röran.

Projektet du inte kan bestämma dig för om du ska avsluta eller lägga åt sidan. Jag får lämna saker ofärdiga; en påbörjad idé är inte bortkastad tid tar bort skulden ur beslutet, åt vilket håll det än går, så att valet kan handla om arbetet och inte om att bevisa något.

Den långa perioden utan synliga framsteg, veckorna när det känns som att övningen inte leder någonstans. De här raderna påminner dig om att perioden fortfarande är en del av arbetet, och en helt normal del. En hemskärmswidget kan hålla en rad synlig de tunga dagarna utan att göra övningen till en läxa.